Brunjord och podsoljord

Brunjord

Finns på slätterna i mellersta och södra Sverige. Brunjorden lämpar sig för jordbruket eftersom den är bördig och förekommer ofta där det växer lövträd. Därför har stora lövskogsområden skylats och ersatts med jordbruk. För att brunjorden ska bildas krävs högt pH, finkornig jordart och ganska varmt klimat. Det som kännetecknar brunjord är att fröna snabbt bryts ner till mull, tack vare den rika tillgången på Saprofyter (daggmaskar och bakterier). Eftersom brunjorden blandas hela tiden så är det svårt att tydligt se de olika lagren i markprofilen.

Humus= lövjord eller annan mullrik organisk jord  Mineraljord= sandjord  Alvjord ligger under matjorden

Podsoljord

Sveriges vanligaste jordmån, täcker ungefär 50% av landytan. Namnet kommer ifrån ryskans pod (under) och Zola (aska). Podsol bildas när vatten sjunker nedåt genom marken. Det översta jordlagret -blekjorden, löses långsamt upp (vittring). Kvar blir svårlösliga kiselföreningar som ger blekjorden dess ljusgrå färg. Järn- och aluminiumföreningar följer med vattnet nedåt. De fastnar en bit längre ner där jorden blir rödbrun-rostjord./ Åsa Svensson

Källa: www.skogssvergie.se
            www.ne.se

Skog: produktion och miljöhänsyn samt vanliga träd

Ungefär hälfen av Sveriges yta består av skog och den utgör en viktig naturresurs för vårt land.  I Sverige har vi fyra skogsregioner. Den södra lövskogsregionen finns i Skåne och Bohuslän och där är träd som ek, lind, lönn alm och ask dominerande men det finns även flera bokskoksområden. Södra barrskogsregionen med gran och tall når upp till Norrlandsgränsen och södra Hälsingland. Norra barrskogsregionen  brukar även kallas Taigan och här växer främst gran och tall eftersom klimatet är för kallt för de ädlaste lövträden. Den norra lövskogsregionen är längst upp i norra Sverige och kallas även för fjällbjörkskogen.

Skogen är en råvara för produktion av pappersmassa.  Modern skogsaverkning lämnar efter sig kalhyggen där ny skog sedan ska planteras. Eftersom doften av nyhyggna stubbar drar till sig skadeinsekter exempelvis snytbaggar måste man vänta några år med att plantera ny skog. Kalhyggen är inte en bra miljö för växter och djur eftersom det både förekommer nattfrost och torka. och skogens träd är föda för många djur. Skogen måste brukas på ett långsiktigt och ansvarsfullt sätt för att behålla sitt värde även i framtiden

En gran trivs bäst på marker där det är fuktigt i de övre jordlagren eftersom granen har ett ytligt rotsystem. Tallen klarar sig bättre än granen på både torr och vattendränkt mark eftersom den har en pålrot där rötterna växer längre ner. Dessutom är tallen mindre känslig för skogsbrand.
I en lövskog motsvaras barren av löv. Löven, både gröna och förmultnade är en viktig föda för många djur. medan barrskogens föda dvs, svampar, lavar , barr och ris är mer näringsfattig.

Generell naturvård
Behåll viss lövträdsinblandning i barrskogen.
Lämna skogsområden med speciell vegetation orörda samt spara naturvärdesträden.

Referens: http://www.sydved.se/
Helldén, G.Jonson, G. Karlefors, I & Vikström, A. (2010). Vägar till naturvetenskapens värld. Stockholm:Liber.

Linnéa Björkman

Allemansrätten

Allemansrätten innebär att vi får röra oss fritt i skog och mark och det är ett ett kulturarv och en nationalsymbol. Även turistnäringen och andra företag får uttnyttja allemansrätten.Vi måste dock visa hänsyn mot markägare och andra besökare samt ta ansvar för naturen och djurlivet. Vilket innebär: Inte störa-Inte förstöra.
Allemansrätten är inskriven i en av våra fyra grundlagar, regeringsformen 2 kapitlet och paragraf 18. Allemansrätten är ingen egen lag men omges av andra lagar som beskriver vad som är tillåtet.
I Naturreservat kan vissa begränsningar av allemansrätten förekomma för att skydda utrotningshotade växter och djur.
Referens: http://www.naturvardsverket.se/
Linnéa Björkman

Kalkälskande växter & Biotoper

Kalkälskande växter

I våra marker så är vattnet ofta ganska surt, men om det finns mycket kalk så stiger pH-värdet. Många av de kalkälskande växterna är omtyckta av insekterna av de anledningarna att de har goda nektar och för att bladen och stjälkarna är ett bra ställe för insekterna att lägga sina ägg.

Lönn, ask, en, brudslöja och tulpan är exempel på kalkälskande växter, och även gräs som blir friskare och kraftigare av kalket. Kalkning ger en jordstruktur som är luftigare och bättre och det bidrar till att växterna mår bra. De flesta köks- och trädgårdsväxter trivs bäst i en jord som är neutral, med ett pH-värde som ligger runt 7 eller något över. Om pH-värdet i marken blir lågt och marken försuras så vantrivs många växter.

Ett annat namn för kalkälskande växter är basofil.

http://www.blomsterlandet.se/Lasvarda-artiklar/Tillbehor/Godsel-och-Naring/kalkning_av_tradgarden/15417?query=kalk

http://www.funboplantskola.se/meny/lathunden/kalk.htm

http://www.malmo.se/download/18.4ecfe75e1245d916760800030392/Klagshamnsudden+090508.pdf

Biotoper

Biotop är en biologisk term för en typ av omgivning som har naturliga gränser där vissa växt- och djursamhällen hör hemma. Den speciella egenskapen med biotopen gör att det är vissa organismer som trivs bättre än andra. Vilka djur och växter som lever i området påverkas av biotopen. Den organismgrupp som lever i en biotop kallas biocenos. I Sverige som är ett industriellt utvecklat samhälle är alla biotoper på något sätt påverkade av mänsklig verksamhet. Exempel på biotoper: äng, lövskog och insjö.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Biotop


/ Sophia

seminarium om förberedelse för exkursion

Vi i basgrupp 5 har delat upp de olika "sökorden" så att alla fick två ord var. Vi har sedan hämtat information om de olika områdena och idag har vi berättat om våra områden för varandra. Alla var närvarande vid seminariet som förhoppningsvis gjorde oss klokare och mer förberedda inför kommande exkursionsdagar.
Vi kommer  att dela med oss av vår nya kunskap genom att var och en skriver om sitt område på bloggen.

Regnskugga

Jag satt och sökte på bilder på regnskugga och hittade denna

När det bildas en regnskugga så är det vindarna som från havet för med sig förångat vatten på bergets lovartsida (lovart='åt vindsidan'). Efter det så kondenseras vattnet och det leder till regn på vindsidan, samtidigt som detta så tvingas luften över berget. När luften har kommit över på läsidan så sjunker den nedåt och värms upp och luften blir då torr. Effekten av detta är att området på läsidan får ett torrare och nederbördsfattigare klimat.

Öster om den skandinaviska fjällkedjan är ett exempel på regnskugga.

Ett annat exempel på en plats som ligger i regnskugga är Abisko, och där regnar det bara 300 mm/år. Vid riksgränsen 4 mil västerut så är det mest nederbörd i hela Sverige, 1600 mm/år. Abisko är omgivet av fjäll och det är anledningen till att det bildas så lite nederbörd. Regnvädret som driver in från Atlanten avkyls och blir nederbörd innan det når Abisko, därför är det så nederbördsfattigt.

Torneträsk - Abisko

/Sophia

Åsas genomförande och utvärdering

Genomförande och utvärdering

Jag hade vid fem olika tillfällen möjlighet att diskutera med barnen om vad vatten är, hur vatten ser ut och var det kommer ifrån, i samband med läsning av storbok, vid ett tillfälle visade jag också påtagligt sett vattnets tre faser. Efter detta följde ett experimenttillfälle. Storleken på barngruppen var från början sju barn i åldrarna fem till sex år, men varierade beroende på sjukdom och ledighet. Endast ett barn var med på samtliga träffar.

Barndiskussion

Det var intressant att höra barnens funderingar om vatten, ett barn visste att vattnet kom ifrån kranen via en ”massa rör”, men på min följdfråga om hur vattnet kom in i rören svarade han: ”från akvariumet”.  När jag då återigen frågade hur han menade, svarade han: ” Det finns massa vatten i akvariumet, om det tar slut i rören kan vi dricka det vattnet” Jag fortsatte diskussionen med pojken och frågade om vattnet i akvariumet var rent och om han skulle vilja dricka det? Pojken funderade och svarade: ”Nej, fiskarna bajsar i vattnet”. Här fortsatte jag och förklarade enkelt om hur vattnet renas i ett reningsverk innan det kommer in i rören.

Barnen var väl medvetna om att vattnet i våra sjöar kom till via regn från molnen, men inte hur moln och regn bildades. Barnen visste också att det fanns saltvatten i havet, men inte varför regnet inte var salt. Till min hjälp då jag förklarade vattnets kretslopp, hade jag en bild och så försökte jag vara dramatisk då jag berättade hur vattnet kretslopp fungerade, för att fånga barnens intresse.                               

                           

När barngruppen och jag hade en diskussion om vattnets färg, så kände jag att detta var ett svårbegripligt ämne att ta in för barnen. Kanske berodde detta på att jag själv, trotts inläsning av fakta har svårt med elektromagnetiska vågor. Jag hade behövt ytterligare tid och kanske haft ytterligare experiment för att gripbart visa barnen om ljus och färger. Här ser jag också ett nytt tema som skulle uppskattas hos barnen, nämligen regnbågen. När jag har haft läsning av storbok, så har den handlat om regnbågen och detta verkar fascinera barnen. Här finns stora kreativa möjligheter med att skapa i färger och experimentera med prismor, såpbubblor med mera.

När jag och barngruppen har pratat om vattnets tre faser, så har jag konkret visat dem ett vattenglas, isbitar och kokande vatten på spisen (ånga). Vi har också pratat om vad man kan göra med vatten, nämligen dricka, bada och tvätta crossen. På isen kan man kana! När det gäller ånga och moln, så blev det inte så mycket till diskussion utan endast konstaterande då de fick se vattenångan på spisen. Här kanske jag skulle kunnat utveckla ämnet moln, men jag kände att det dels fanns tidsbrist (VFU-dagar) och att jag möjligen ändå ”sått ett litet frö hos barnen”.

Experiment

Jag hade vid tillfället fyra barn närvarande, de var uppspelta av att få ”vara utvalda” att delta i ett experiment, flera andra yngre barn ville också vara med. Här valde jag att följa min planering och uteslöt de yngre barnen att delta, dels för enkelheten och för att slippa förklara igen om vattnets kretslopp. Även min handledare var närvarande vid detta tillfälle för att dokumentera min lärarroll, men eftersom förskolan ligger i Mariestad så får jag inte visa några bilder på bloggen eftersom barnen kan finnas på dessa.

Först inledde jag med att återberätta det vi tidigare hade diskuterat i barngruppen om vattnets kretslopp. Själva experimentet följde min planering, jag berättade för barnen att den stora glasskålen var en sjö och glaset i mitten en ö, medan jag hällde hett vatten runt glaset. Sedan frågade jag barnen vilken färg som vi brukar förknippa med vatten, och de svarade blått och jag hällde blå karamellfärg i vattnet. Sedan sa jag att plastfolien var ett moln och att solen nu skulle lysa på skolen. Jag frågade vad barnen trodde skulle hända, och de svarade att det skulle regna blått vatten. Eftersom jag visste att experimentet skulle ta lite tid, så lät jag dem titta på den animerade filmen, vilket uppskattades. Barnen skrattade åt den lilla vattenmolekylens resa, framförallt då ett djur dricker upp vattenmolekylen och sedan kissar ut den. När vattenmolekylen hamnar på glaciären i tusen år, utrycker en flicka: ”stackars han”. Här ser jag en koppling till det som står i Helldén (2010) om att barn ofta ger djur och föremål mänskliga egenskaper så som känslor, detta har namnet Antropomorfism.

Efter det att filmen var slut, så lät jag ett barn lyfta bort plasten och frågade vad som hade hänt och hur vattnet smakade, hon svarade:”Wow, det är inget blått vatten i glaset och smakar gott”. Efter detta pratade vi om varför det hade blivit så här, med ofärgat sötvatten i glaset. Barnen hade ingen förklaring men tittade på mig då jag ytterligare en gång berättade om kretsloppet. Sedan frågade jag om de hade några frågor, vilket de inte hade, så experimentet var slut och barnen sprang ut till de andra barnen på gården.

Slutord

Jag känner att detta vattentema om kretsloppet skulle kunnat ha innehållit mer experiment och skapande. Barnen skulle kunnat vara ute i naturen och tittat på vattenpölar och moln eller vistats i regnet. Men eftersom jag har varit ensam i min planering och delvis fått anpassa mina barnträffar efter verksamhetens vardag, så har det inte funnits möjlighet till detta. Avdelningen hade redan ett tema om kamratskap, vilket var svårt att anpassa till mitt naturfenomen. Det var ju inte barnen som valde vattnets kretslopp som tema, utan min basgrupp, så därför har jag inte utgått efter barnens intressen, men jag har följt det mål som står i den reviderade läroplanen för förskolan (Utbildningsdepartementet, 1998, rev 2010,s 10)”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra.”

 Enligt den Konstruktivistiska teorin med Jean Piaget i spetsen så anses barns lärande också vara knutet till den sociala samvaron som lek innebär. Lärandet sker genom aktivitet och tanke genom egna upptäckter(Jerlang, 1996). Att lek inte har förekommit vid mina lärotillfällen, anser jag vara en brist. Men eftersom jag har fått anpassat barnträffarna efter verksamheten och till de tillfällen då jag har haft VFU, så har det inte funnits någon möjlighet anser jag. Enligt Knutsdotter Olofsson (1987), handlar lek om lust och frivillighet, lek ska vara spontan och inte målinriktad . Om jag hade låtit barnen leka in kunskap så hade den inte varit spontan utan målinriktad, då jag på kort tid hade ett mål som jag ville att barnen skulle uppnå. Enligt den sociokulturella teorin (Jerlang, 1996) ansåg Lev S.Vygotskij också att det finns ett samband mellan lek och lärandet. Vygotskij ansåg också att samarbete mellan barn uppmuntrar till kreativt tänkande, generar nya idéer och lärande i form av upptäckande (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2007). Detta stöder jag då jag anser att barn lär genom att iaktta och härma varandra samt att få vara aktiva.

 Jag vet inte om barnen har fått någon kunskap då det gäller vattnets kretslopp men eftersom jag har låtit barnen få återberätta om vad vi tidigare har diskuterat vid varje träff, så har barnen fått en chans att komma ihåg fakta genom att repetera och återberätta för de barn som inte varit närvarande. Barnen vid mina träffar har inte varit så aktiva, förutom då de skulle måla ett valfritt motiv ur storboken. Om jag skulle utföra detta tema ytterligare en gång, så hade jag valt att under en längre tid sjunga vattensånger, vara utomhus och iaktta naturen och låta barnen vara mer aktiva dels genom skapande och utforskande om vatten. Jag skulle rikta in temat mer efter barnens intressen, vad de finner som roligt och intressant och låta temat få en annan riktning. Men eftersom jag nu hade ett förbestämt tema, så var förutsättningarna annorlunda. Jag tror också att hela avdelningens barn skulle kunna arbeta med samma tema, om alla pedagoger hade varit medverkande./ Åsa Svensson

Källor

Helldén, G.(2010). Vägar till naturvetenskapens värld: ämneskunskaper i didaktisk belysning. Stockholm: Liber.

Jerlang, E. (red.) (1996). Utvecklingspsykologiska teorier. Arlöv: Liber utbildning.

Knutsdotter Olofsson, B. (1987). Lek för livet. Stockholm: HLS förlag.

Pramling Samuelsson, I. & Asplund Carlsson, M. (2007). Det lekande lärande barnet i en utvecklingspeagogisk teori. Stockholm: Liber.

Tornberg, C. (1996). Regnbågen. Malmö: Gleerups.

Utbildningsdepartementet. (1998). Läroplan för förskolan Lpfö 98,rev 2010. Stockholm: Regeringskansliet.

Planering, genomförande och utvärdering

Planering
Enligt läroplanen för förskolan (Utbildningsdepartementet 1998, rev2010) ska förskolan sträva efter att barnen utvecklar sitt intresse för naturens olika kretslopp samt utvecklar sin förståelse för olika fysikaliska fenomen. Eftersom vi i basgruppen har valt vattnets kretslopp vill jag synliggöra detta fenomen för barnen.
Jag ska visa barnen vattnets olika faser dvs fast, flytande och gasform genom att ha ett glas vatten, ett glas is och koka vatten i en vattenkokare. Jag ska även konkret visa barnen att vattenånga är vatten genom att hålla en spegel över vattenångan. Därefter ska jag göra ett regnexperiment med barnen genom att hälla kokande vatten i en glasburk och lägga en påse med is som lock. Jag vill även få barnen att reflektera över det de ser genom att ställa öppna frågor. Avslutningsvis har jag tänkt att barnen tillsammans ska få måla regn.
Anledningen till att jag kommer att visa barnen vattnets faser är att jag inte vet vad de har för förförståelse om vatten. Jag börjar därför med att visa dem detta innan jag genomför experimentet.

Genomförande
Jag valde att dela barngruppen i två mindre grupper och genomförde min aktivitet om vattnets faser samt regnexperimentet vid två olika tillfällen. Anledningen till detta var att jag ville ge barnen möjlighet att se ordentligt men ändå låta alla barn på avdelningen få delta i min aktivitet. Vi var i ateljén och jag hade på ett lågt bord ställt fram ett glas med vatten och ett glas med is samt vattenkokaren. Jag började med att fråga barnen vad på bordet de trodde var vatten. Vid båda tillfällena pekade barnen på glaset med vatten. Ett barn visste vad is var för det brukade han få i sin fanta. Barnen fick hålla i varsin isbit och flera av barnen upptäckte att isen började smälta när de höll isbiten i handen. Några barn såg därför sambandet att isen blev vatten. Sedan kokade jag vatten i vattenkokaren och frågade barnen om de trodde att vattenångan var vatten. Flera av barnen trodde att det var rök så jag visade dem att ångan också är vatten genom att hålla spegeln över röken. Barnen tittade sedan på spegeln och såg vattendropparna.
Därefter genomförde jag regnexperimentet genom att hälla vatten från vattenkokaren i en glasburk och sedan lägga en påse med isbitar överst som lock. Det bildades ganska snabbt kondens på burkens sidor och sedan började det att rinna ner längs sidorna. Jag frågade barnen om de visste vad det var  och en flicka svarade det är regn! Vi tittade en stund på burken men barnen tappade ganska snart intresset och då frågade jag om de ville måla regn vilket de sedan tillsammans fick göra. Jag frågade barnen lite senare samma dag om de kom ihåg vad vi hade gjort för något? De flesta visste att vi hade gjort regn.

Utvärdering
När jag genomförde aktiviteten första gången så lät jag både vattenglaset och glaset med is stå framme under hela aktiviteten vilket gjorde att barnen inte var så koncentrerade när jag skulle visa dem vattenångan. De lekte för fullt med isbitarna istället och det var svårt att få dem att fokusera. Vid mitt andra tillfälle så ställde jag undan dessa glas och då upplevde jag att barnen var mer koncentrerade när jag kokade vattnet.
Jag tycker att det var ett bra val att dela gruppen i två mindre grupper eftersom barnen då fick större chans att se vad som faktiskt hände med vattnet i glasburken.

Referens:
Utbildningsdepartementet. (1998).Läroplanen för förskolan Lpfö98, rev 2010.Stockholm: Regeringskansliet.

Linnéa Björkman

Utvärdering av experiment

Den barngruppen som jag hade bestod av 7 barn (två har fyllt 6 år och de andra fem fyller 6 senare i år) och det var tre flickor och fyra pojkar. När alla hade satt sig vid bordet så sa jag att vi skulle göra ett regnväder i flaskan som jag hade med mig. Jag visste att de hade förkunskaper om vattnets kretslopp eftersom de som jag skrev i min planering har jobbat med det under hösten så jag började det hela med att fråga om de kommer ihåg det de har fått lära sig om vattnets kretslopp. De flesta sa att de mindes lite men inte allt så då sa jag att det är när vattnet regnar ner, sedan avdunstar upp i molnen igen och regnar ner o.s.v. Medans vi hade pratat om detta gjorde jag iordning experimentet och när jag la på kylklampen (tog en kylklamp istället för isbitar då det var lättare att ta med till förskolan) så sa jag att det kunde ta några minuter innan det kunde hända något. Jag förklarade att avdunstning inte går att se med blotta ögat för vattendropparna är så små och samtidigt så såg vi att den började bildas kondens på flaskan och då sa jag att vattendropparna har ”klättrat” uppåt i flaskan och satt sig på kanten istället. Det hade även börjat bildas små vattendroppar längst upp i flaskan i urgröpningen under kylklampen och då satte sig barnen närmare för att se dropparna. Jag tog bort kylklampen för att det skulle synas bättre och efter en stund så droppade det faktiskt ner en droppe!

Jag blev väldigt glad när det faktiskt droppade, för varje gång jag hade provat experimentet hemma så misslyckades det varje gång. Att barnen var intresserade, fokuserade och delaktiga under hela tiden gjorde också att jag blev nöjd och det kändes väldigt bra efteråt. När jag diskuterade med barnen så fick jag intrycket av att de förstod hur jag menade och att de lärde sig och tog inte det vi pratade om.

/ Sophia

Åsas planering

Planering av aktivitet gällande vattnets kretslopp i förskolan.

Bakgrund

I kursen Svenska: Tal,skriv-och läsutveckling, har jag bland femåringarna ( sju stycken)börjat att arbeta med språket via en storbok som heter Regnbågen (Tornberg, 1996). Boken är en rimsaga som bland annat tar upp ämnet vatten, på detta sätt kommer jag att introducera vattnet som ämne. Jag kommer att utgå ifrån barnens förkunskaper då det gäller vad vatten är, var det kommer ifrån och vilka fasförändringar det kan ha. Jag kommer också att utgå från en avhandling av Ann-Charlotte Linder (2007), Linder hävdar i sin undersökning att om barn ska få en förståelse om vattnets kretslopp, måste de ha kunskap i de olika fasförändringarna som vattnet genomgår i naturen, fast flytande och gas.

Vad ska genomföras?

1.     Storboks läsning

2.     Måla

3.     Se på animerad film

4.     Experiment med is och vattenånga samt experiment om vattnets kretslopp

(bil. 1)

Hur ska barnen kunna lära sig?

Genom introduktion om vatten via storboken, får barnen möjlighet att diskutera med varandra och försöka komma fram till vad vatten är, ser ut och var det kommer ifrån, på detta sätt associerar barnen till den verklighet som de befinner sig i. Efter detta får barnen måla om vad de tidigare har hört i sagan, och gärna skriva kommentarer till (eventuellt med min hjälp). Jag tänker också visa en animerad film som utbildningsradion har gjort, som handlar om vattenmolekylens färd från avloppet till en stor glaciär. Finns tillgänglig: http://www.ur.se/play. [2011-04-04].

Sedan genom att experimentera och analysera resultaten, har barnen möjlighet att koppla detta till naturen, de får på ett konkret sätt möjlighet att se vad som händer när is värms upp och blir till ånga och vad som händer med vattnet i det lilla kretsloppet som de skapar tillsammans.

Varför ska barnen lära sig om vattnets kretslopp?

Det står som ett mål i Läroplan för förskolan (Utbildningsdepartementet, 1998, rev 2010,s 10)”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra.”

Metod

Samling med femåringarna ungefär tjugo minuter per gång. Första träffen läser jag sagan och de får diskutera fritt om händelserna i sagan och vad som sker på bilderna. Andra träffen läser vi storboken samt pratar om vattnet som benämns i boken. Jag försöker rikta in diskussionen på temat vatten, var det kommer ifrån samt de olika fasförändringarna, barnen får också måla utifrån det vi läst.Tredje träffen ser vi på filmen samt utför experimenten, jag har också en bok med mig som innehåller både fakta om vatten samt andra vattenexperiment, om barnen har önskemål om detta.

Litteraturhänvisning:

Dahl, K. & Hardestam, M. (2010). Blött sött och salt-allt om vatten. Malmö: Alvina förlag.

Linder, A. (2007). Avdunstning och molekyler en longitudinell studie av hur grundskoleelever utvecklar sina uppfattningar om avdunstningsfenomen. Diss. Högskolan i Kalmar Naturvetenskapliga institutionen.

Tornberg, C. (1996). Regnbågen. Malmö: Gleerups.

Utbildningsdepartementet. (1998). Läroplan för förskolan Lpfö 98,rev 2010. Stockholm: Regeringskansliet.

Bilaga 1

Experiment om vattnets kretslopp

Detta behövs:

·       En glasskål, ugnsfast och ca 25 cm bred

·       Ett glas

·       Plastfolie

·       Salt ca 1 msk

·       Karamellfärg

Med hjälp av en skål kan jag visa hur regnvatten kan bildas ur salt havsvatten. Först ska man hälla i hett vatten i skålen, det ska vara så pass mycket så att glaset kan stå i skålen utan att flyta upp. För att det ska se ut som en ö omgiven av hav ska glaset ställas mitt i skålen och i vattnet runt om rörs salt och lite karamellfärg i. När det är gjort är det dags att sätta på plastfolie på skålen så att den blir tät men man behöver pressa ut lite luft och det görs genom att man försiktigt trycker på folien samtidigt som folien lyfts upp lite på ett ställe så att luften kan släppas ut. På så vis får folien formen som en tallrik, det ska föreställa ett stort moln över ön. Sedan är det bara att vänta för vattnet börjar nu förångas ur det varma ”havet” och när vattenångan når plastfolien bildas små droppar då den kondenseras eftersom plastfolien är kall. De små dropparna förenas och bildar större som sedan faller ner som regn på ”ön”. Om man vill kan man hälla lite kallt vatten på plastfolien när regnet droppar jämnt för då bildas vattendropparna snabbare. Ännu en sak som kan göras är att smaka på vattnet i glaset för att känna att det inte är salt och man ser också att detta vatten inte är färgat.

Vad är vatten?

Vad är vatten?

Jag har tagit del av en avhandling av Ann-Charlotte Linder (2007), som heter Avdunstning och molekyler en longitudinell studie av hur grundskoleelever utvecklar sina uppfattningar om avdunstningsfenomen. Studien syfte var att analysera elever från 6 år till 16 år, då det gäller avdunstning som naturfenomen. Linder (2007) hävdar i sin undersökning att om barn ska få en förståelse av vattnets kretslopp, måste de ha kunskap i de olika fasförändringarna som vattnet genomgår i naturen, fast flytande och gas. Detta har jag funnit som intressant eftersom det är vattnets kretslopp som basgrupp 5b har som naturfenomen. Jag behöver alltså förmedla till barngruppen om vattnets fasförändringar, för att de ska ta till sig kunskap om vattnets kretslopp. Nedan följer lite fakta om vatten.

När ett ämne övergår från fast till flytande form eller gasform, heter det fasförändringar. Detta innebär att ett ämne ändrar form, men det är ändå samma ämne med samma egenskaper. När det gäller vattenmolekylen, så ser den likadan ut vid fasförändringen. En vattenmolekyl består av två väteatomer (H) och en syreatom (O) =H₂O och väteatomerna är positivt laddade medan syreatomen är negativ, vattenmolekylen är en så kallad dipol den har två poler vilket vanligtvis brukar bennämnas som polär molekyl.

Vattenmolekylen brukar få en metaforisk bild som av Musse piggs huvud.

Eftersom vattenmolekylen är polär uppstår också en helt annan typ av kemisk bindning mellan molekylerna, vätebindning eller dipolbindning. Den bindningen är mycket svagare men ändå tillräckligt stark för att vattenmolekylerna ska hålla ihop droppar. Det vi kallar ytspänning är de krafter som finns mellan vattenmolekylerna på en vattenyta. Vattenmolekylerna håller ihop, men eftersom de hela tiden rör sig händer det då och då att någon ”tappar taget”, vätebindningen brister och molekylerna ger sig iväg från varandra, det brukar benämnas som att vattnet avdunstar eller torkar. Vi kan se vatten om det är tillräckligt många vattenmolekyler på samma ställe, men inte när de har spridit ut sig en och en. Vid fast form (is) är det en lägre temperatur, molekylerna sitter ihop och darrar lite. Vid flytande form har molekylerna kontakt men inga bestämda platser, de rör sig mer. Slutligen vid hög temperatur (ånga), rör sig molekylerna snabbt och helt fritt från varandra. Vatten kokar vid 100 grader och fryser vid 0 grader. Vid is har vattenmolekylerna bildat sexkantiga ringar, med sex molekyler i varje ring. Ringarna av molekyler bildar i sin tur ett glest tredimensionellt galler. Vattenmolekylerna i isen är längre ifrån varandra än i flytande vatten och tomrummet mellan molekylerna har blivit större, vattnets densitet har minskat. Detta är förklaringen till att is flyter på vattnet. 

Varför är vattnet blått? Jo, solens ljus består av olika färger, oftast blandas alla färger ihop, och då ser vi solljuset som vitt. Ljuset består av elektromagnetiska vågor, och olika färger i ljuset har olika långa vågor. När solljuset går genom vatten och möter vattnets molekyler så sprids det ljus som har kortast vågor, nämligen det blåa ljusets elektromagnetiska vågor och vi uppfattar vattnet som blått/ Åsa Svensson

Källor:

 Helldén, G.(2010). Vägar till naturvetenskapens värld: ämneskunskaper i didaktisk belysning. Stockholm: Liber.

Linder, A. (2007). Avdunstning och molekyler en longitudinell studie av hur grundskoleelever utvecklar sina uppfattningar om avdunstningsfenomen. Diss. Högskolan i Kalmar Naturvetenskapliga institutionen.

Uppsala vattencentrum (senast uppdaterad 2006-02-11). Fråga professor vatten.[Elektronisk].

Tillgänglig: http://www.uvc.uu.se/professorvatten. [2011-04-04].

Åsas tekniktankar om tejp

Jag har idag suttit och observerat en fyraårig flicka på min VFU-plats, då hon har tejpat. Att tejp är ett tekniskt hjälpmedel för oss människor, är det ingen tvekan om. Tejpen är uppfunnen för att underlätta i vardagen, att hålla ihop saker med och att hålla ordning på bland annat papper med. Ginner & Mattsson (1996, s. 26) skriver "Tekniken arbetar med att lösa praktiska problem". Att en plastremsa med klister på kan fängsla ett barn under lång tid, var ingen nyhet för mig. Men att ett barn kan sitta och klippa och tejpa i fyrtio minuter sammanlagt har jag aldrig tidigare varit med om. Att observera ett barns beslutsamhet när det gäller att övervinna tejphållarens svåra vassa kant, var både fascinerande och roande. Vilket tålamod denna flicka uppgav då hon inte lyckades få en lång tejpbit ifrån tejphållaren, utan att den skrynklade ihop sig. Efter femton minuter frågade jag flickan om hon behövde hjälp, men hon förklarade att hon kunde själv! Efter att en stor tejprulle var avklarad, och flickan ännu inte var nöjd över sitt skapande, hämtade jag ytterligare en tejphållare och satte mig bredvid henne. Flickan tittade i smyg mot mig då jag också tejpade på ett papper, sedan härmade hon mig då jag rev av tejpen mot den vassa kanten. Flickan hade nu övervunnit ett hinder, hon vet nu hur man får av den sega tejpen mot kanten utan att tejpen skrynklar./ Åsa Svensson

Referens: Ginner, T. & Mattson, G. (red) (1996). Teknik i skolan.Lund: Studentlitteratur.

Planering - Experiment

MÅL
Mitt mål med detta är att lära barnen om vattnets kretslopp och försöka skapa en förståelse om hur det fungerar.

Ur Lpfö98 (rev10):
Förskolan ska sträva efter att varje barn
- utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära.
- tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp , ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld.
- utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra.
- utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap.

MILJÖ OCH TIDSOMFÅNG
Jag ska genomföra experimentet i ”köksdelen” på avdelningen där det finns matbord, spis, kyl o.s.v. Jag räknar med att lägga ca 5-10 minuter på introduktion och själva experimentet och sedan lika mycket tid på att vänta på att se vad resultatet blir.

VAD OCH HUR SKA JAG GÖRA?
Jag ska med de äldsta barnen (som blir 6 år i år) försöka göra ett regnväder i en pet-flaska för att på ett konkret sätt visa hur ett kretslopp ser ut, d.v.s. att vattnet avdunstar uppåt. Det material som behövs är en pet-flaska (1.5 liter), 3-4 dl varmt vatten, en kastrull, en isbit och en liten bit hushållspapper.

Då ska man först hälla vattnet (som ska vara från kranen och riktigt varmt) i kastrullen och sedan lägga flaskans kork på botten med den platta sidan nedåt. Sedan ska man doppa flaskans mynning under vattenytan och klämma ihop flaskan så att en del vatten bubblar ur. När man släpper trycket så ska man hålla kvar flasköppningen under vattnet så att en del av vattnet sugs upp i flaskan. Man ska sedan trycka flasköppningen mot korken och skruva fast den så gott det går, man kan behöva ta upp flaskan för att skruva på flaskan ordentligt. Se till att flaskan aldrig vänds utan att den får stå upp-och-ner hela tiden, på bordet eller en bänk. Lägg sedan liten bit hushållspapper på urgröpningen på flaskans botten och sedan isbiten på pappret.

På min VFU-plats så har de sedan i höstas arbetat med vatten och barnen har redan fått se ett exempel på hur ett kretslopp kan se ut. De gjorde det då i en sluten burk. Så därför kommer jag inte behöva göra en större introduktion utan mer fråga dem hur mycket de kommer ihåg av det de har fått lära sig om vattnets kretslopp. Det blir mer en repetition.

/ Sophia

Min planering inför veckans experiment i naturkunskap!

Hej på er!
Jag har valt att börja med att försöka förklara för barnen på min avdelning vad vattnets faser är för något. Barnen är alla i 2-3 årsåldern och jag vet inte vad de har för förkunskaper om vatten. Därför har jag tänkt att jag ska ha en samling med alla barnen. Jag kommer att ha en skål med is, en skål med vatten och så ska jag även låna avdelningens vattenkokare som jag ska använda mig av för att förklara fasen gas dvs vattenånga.
Jag kommer att visa barnen de olika skålarna samt fråga dem vad de tror är vatten?

Detta kommer att bli mitt första steg i att utforska barnens kunskap om vatten!
Hälsningar Linnéa

Experiment

 Hej!
Jag hittade ett experiment om hur man gör dimma.

http://momandkiddo.blogspot.com/2009/10/fog-in-bottle-unplugged-project-weather.html

Linnéa Björkman

Dimma

En samling mycket små vattendroppar som begränsar sikten kallas dimma. Dimma bildas då luften blir mättad på vattenånga och vattnet måste kondensera till flytande form. Skillnaden mellan moln och dimma är att dimman når ända ner till marken. Dimmoln är dimma som lättat från marken men som ändå ligger kvar som ett molntäcke.
Dimma är vanligast på hösten och under senhösten när solen står lågt orkar inte solstrålarna skingra dimman och därför kan det vara dimma under flera dygn.

Linnéa Björkman

källa: SMHI

Moln

Moln bildas när fuktig luft stiger uppåt och kyls av så att vattenångan i luften kondenseras och blir små vattendroppar eller iskristaller. Detta sker när varm luft passerar över ett kallare område till exempel när luften rör sig upp för ett berg eller vid en varm- eller kallfront. Molnen försvinner när luften sjunker och kyls av.
Molnen rör sig med vindens hastighet och kan förutom vatten även innehålla stoftpartiklar från till exempel sandstormar eller vulkanutbrott.
Molnens form beror på hur vindarna blåser samt på atmosfärens temperatur  Molnens färg beror på om de är solbelysta eller ligger i skugga. I direkt  solljus är molnen vita medan molnen i skuggan är mörka. Moln med hög denisitet släpper igenom mindre ljus vilket gör att de är mörkare.
Cirka 40 procent av jorden är täckt av moln. I öknen är molnigheten mycket liten och regnmoln förekommer inte i de torraste öknarna.
Cumulusmoln är de moln som är vanliga under vackra dagar och de kan innehålla allt från hundratals till tusentals ton med vatten. De stora blomkålsliknande molnen som är vanliga vid åskväder är riktiga berg av vatten och is och kan innehålla upp till hundratusen ton vatten.

Hur kan molnen hålla sig uppe när vatten egentligen är 800 gånger tyngre än luft?
Molnen innehåller vattendroppar som har olika storlek från en tusendels till en tiondels millimeter. Dessa små droppar får bara upp en fallhastighet på ungefär en centimeter i sekunden. Denna hastighet kompenseras av luftens rörelser inuti molnen som uppgår till flera meter per sekund. 
Enligt Newton ökar ett fallande objekt sin hastighet ju längre den faller men i verkligheten spelar luftmotståndet en stor roll. Ju fortare något faller desto större motstånd får det av luften, vid en viss hastighet så är luftmotståndet så högt att hastigheten blir konstant.
För ett lättare föremål blir denna hastighet lägre än för ett tyngre, exempelvis släpper man en fjäder så singlar den lugnt till marken.
Linnéa Björkman

Källa: SMHI

Regn

I moln med stor vertikal utsträckning så uppstår regn, och det kan vara regnmoln eller bymoln. I bymolnen är uppvindarna mycket kraftigare och det gör att regndropparna kan hålla sig svävande tills de blivit väldigt stora. I ett regnmoln kan avståndet mellan vattendropparna vara relativt stort av den anledningen att många små droppar absorberas av de stora under nederbördsbildningen. Regndropparnas storlek och hur tätt de faller beror på vattentillgång, hur de har bildats och hur förhållandena är i luften som de passerar ner mot marken. Om vattentillgången i molnet är god så finns det goda förutsättningar att dropparna ska bli stora. Men då måste det också finnas uppåtvindar som är tillräckligt starka för att hålla vattendropparna svävande. Skulle detta hända men att det blåser kraftigt så slås dropparna sönder lätt och blir mindre.

Anledningen till att det regnar mycket på sommaren är att den varma luften innehåller mycket mer fuktighet jämfört med den kalla luften. Det är i inlandet framförallt som sommarnederbörden är stor och det beror på att den till stor del faller som skurar. Skurarna bildas genom att luften närmast marken (som är uppvärmd av solen) värms upp och blir lättare. Den stiger därför uppåt där den blir avkyld och följderna av det blir kondensation och nederbörd. Sådan uppvärmning sker inte över havsytan på dagtid.

En skur kan pågå länge (i vissa fall upp till ett par timmar) eftersom moln kan röra sig väldigt långsamt. Men det vanligaste är att skurarna varar i mindre än en timma. Under sommaren kommer den mesta nederbörden under eftermiddagen när skuraktiviteten är på topp.

Regn är den vanligaste nederbörden i Sverige, förutom i Lapplandsfjällen där snö är vanligare.

(Källa: SMHI.se)

/ Sophia