Moln bildas när fuktig luft stiger uppåt och kyls av så att vattenångan i luften kondenseras och blir små vattendroppar eller iskristaller. Detta sker när varm luft passerar över ett kallare område till exempel när luften rör sig upp för ett berg eller vid en varm- eller kallfront. Molnen försvinner när luften sjunker och kyls av.
Molnen rör sig med vindens hastighet och kan förutom vatten även innehålla stoftpartiklar från till exempel sandstormar eller vulkanutbrott.
Molnens form beror på hur vindarna blåser samt på atmosfärens temperatur Molnens färg beror på om de är solbelysta eller ligger i skugga. I direkt solljus är molnen vita medan molnen i skuggan är mörka. Moln med hög denisitet släpper igenom mindre ljus vilket gör att de är mörkare.
Cirka 40 procent av jorden är täckt av moln. I öknen är molnigheten mycket liten och regnmoln förekommer inte i de torraste öknarna.
Cumulusmoln är de moln som är vanliga under vackra dagar och de kan innehålla allt från hundratals till tusentals ton med vatten. De stora blomkålsliknande molnen som är vanliga vid åskväder är riktiga berg av vatten och is och kan innehålla upp till hundratusen ton vatten.
Hur kan molnen hålla sig uppe när vatten egentligen är 800 gånger tyngre än luft?
Molnen innehåller vattendroppar som har olika storlek från en tusendels till en tiondels millimeter. Dessa små droppar får bara upp en fallhastighet på ungefär en centimeter i sekunden. Denna hastighet kompenseras av luftens rörelser inuti molnen som uppgår till flera meter per sekund.
Enligt Newton ökar ett fallande objekt sin hastighet ju längre den faller men i verkligheten spelar luftmotståndet en stor roll. Ju fortare något faller desto större motstånd får det av luften, vid en viss hastighet så är luftmotståndet så högt att hastigheten blir konstant.
För ett lättare föremål blir denna hastighet lägre än för ett tyngre, exempelvis släpper man en fjäder så singlar den lugnt till marken.
Linnéa Björkman
Källa: SMHI
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar