Åsas genomförande och utvärdering

Genomförande och utvärdering

Jag hade vid fem olika tillfällen möjlighet att diskutera med barnen om vad vatten är, hur vatten ser ut och var det kommer ifrån, i samband med läsning av storbok, vid ett tillfälle visade jag också påtagligt sett vattnets tre faser. Efter detta följde ett experimenttillfälle. Storleken på barngruppen var från början sju barn i åldrarna fem till sex år, men varierade beroende på sjukdom och ledighet. Endast ett barn var med på samtliga träffar.

Barndiskussion

Det var intressant att höra barnens funderingar om vatten, ett barn visste att vattnet kom ifrån kranen via en ”massa rör”, men på min följdfråga om hur vattnet kom in i rören svarade han: ”från akvariumet”.  När jag då återigen frågade hur han menade, svarade han: ” Det finns massa vatten i akvariumet, om det tar slut i rören kan vi dricka det vattnet” Jag fortsatte diskussionen med pojken och frågade om vattnet i akvariumet var rent och om han skulle vilja dricka det? Pojken funderade och svarade: ”Nej, fiskarna bajsar i vattnet”. Här fortsatte jag och förklarade enkelt om hur vattnet renas i ett reningsverk innan det kommer in i rören.

Barnen var väl medvetna om att vattnet i våra sjöar kom till via regn från molnen, men inte hur moln och regn bildades. Barnen visste också att det fanns saltvatten i havet, men inte varför regnet inte var salt. Till min hjälp då jag förklarade vattnets kretslopp, hade jag en bild och så försökte jag vara dramatisk då jag berättade hur vattnet kretslopp fungerade, för att fånga barnens intresse.                               

                           

När barngruppen och jag hade en diskussion om vattnets färg, så kände jag att detta var ett svårbegripligt ämne att ta in för barnen. Kanske berodde detta på att jag själv, trotts inläsning av fakta har svårt med elektromagnetiska vågor. Jag hade behövt ytterligare tid och kanske haft ytterligare experiment för att gripbart visa barnen om ljus och färger. Här ser jag också ett nytt tema som skulle uppskattas hos barnen, nämligen regnbågen. När jag har haft läsning av storbok, så har den handlat om regnbågen och detta verkar fascinera barnen. Här finns stora kreativa möjligheter med att skapa i färger och experimentera med prismor, såpbubblor med mera.

När jag och barngruppen har pratat om vattnets tre faser, så har jag konkret visat dem ett vattenglas, isbitar och kokande vatten på spisen (ånga). Vi har också pratat om vad man kan göra med vatten, nämligen dricka, bada och tvätta crossen. På isen kan man kana! När det gäller ånga och moln, så blev det inte så mycket till diskussion utan endast konstaterande då de fick se vattenångan på spisen. Här kanske jag skulle kunnat utveckla ämnet moln, men jag kände att det dels fanns tidsbrist (VFU-dagar) och att jag möjligen ändå ”sått ett litet frö hos barnen”.

Experiment

Jag hade vid tillfället fyra barn närvarande, de var uppspelta av att få ”vara utvalda” att delta i ett experiment, flera andra yngre barn ville också vara med. Här valde jag att följa min planering och uteslöt de yngre barnen att delta, dels för enkelheten och för att slippa förklara igen om vattnets kretslopp. Även min handledare var närvarande vid detta tillfälle för att dokumentera min lärarroll, men eftersom förskolan ligger i Mariestad så får jag inte visa några bilder på bloggen eftersom barnen kan finnas på dessa.

Först inledde jag med att återberätta det vi tidigare hade diskuterat i barngruppen om vattnets kretslopp. Själva experimentet följde min planering, jag berättade för barnen att den stora glasskålen var en sjö och glaset i mitten en ö, medan jag hällde hett vatten runt glaset. Sedan frågade jag barnen vilken färg som vi brukar förknippa med vatten, och de svarade blått och jag hällde blå karamellfärg i vattnet. Sedan sa jag att plastfolien var ett moln och att solen nu skulle lysa på skolen. Jag frågade vad barnen trodde skulle hända, och de svarade att det skulle regna blått vatten. Eftersom jag visste att experimentet skulle ta lite tid, så lät jag dem titta på den animerade filmen, vilket uppskattades. Barnen skrattade åt den lilla vattenmolekylens resa, framförallt då ett djur dricker upp vattenmolekylen och sedan kissar ut den. När vattenmolekylen hamnar på glaciären i tusen år, utrycker en flicka: ”stackars han”. Här ser jag en koppling till det som står i Helldén (2010) om att barn ofta ger djur och föremål mänskliga egenskaper så som känslor, detta har namnet Antropomorfism.

Efter det att filmen var slut, så lät jag ett barn lyfta bort plasten och frågade vad som hade hänt och hur vattnet smakade, hon svarade:”Wow, det är inget blått vatten i glaset och smakar gott”. Efter detta pratade vi om varför det hade blivit så här, med ofärgat sötvatten i glaset. Barnen hade ingen förklaring men tittade på mig då jag ytterligare en gång berättade om kretsloppet. Sedan frågade jag om de hade några frågor, vilket de inte hade, så experimentet var slut och barnen sprang ut till de andra barnen på gården.

Slutord

Jag känner att detta vattentema om kretsloppet skulle kunnat ha innehållit mer experiment och skapande. Barnen skulle kunnat vara ute i naturen och tittat på vattenpölar och moln eller vistats i regnet. Men eftersom jag har varit ensam i min planering och delvis fått anpassa mina barnträffar efter verksamhetens vardag, så har det inte funnits möjlighet till detta. Avdelningen hade redan ett tema om kamratskap, vilket var svårt att anpassa till mitt naturfenomen. Det var ju inte barnen som valde vattnets kretslopp som tema, utan min basgrupp, så därför har jag inte utgått efter barnens intressen, men jag har följt det mål som står i den reviderade läroplanen för förskolan (Utbildningsdepartementet, 1998, rev 2010,s 10)”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra.”

 Enligt den Konstruktivistiska teorin med Jean Piaget i spetsen så anses barns lärande också vara knutet till den sociala samvaron som lek innebär. Lärandet sker genom aktivitet och tanke genom egna upptäckter(Jerlang, 1996). Att lek inte har förekommit vid mina lärotillfällen, anser jag vara en brist. Men eftersom jag har fått anpassat barnträffarna efter verksamheten och till de tillfällen då jag har haft VFU, så har det inte funnits någon möjlighet anser jag. Enligt Knutsdotter Olofsson (1987), handlar lek om lust och frivillighet, lek ska vara spontan och inte målinriktad . Om jag hade låtit barnen leka in kunskap så hade den inte varit spontan utan målinriktad, då jag på kort tid hade ett mål som jag ville att barnen skulle uppnå. Enligt den sociokulturella teorin (Jerlang, 1996) ansåg Lev S.Vygotskij också att det finns ett samband mellan lek och lärandet. Vygotskij ansåg också att samarbete mellan barn uppmuntrar till kreativt tänkande, generar nya idéer och lärande i form av upptäckande (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2007). Detta stöder jag då jag anser att barn lär genom att iaktta och härma varandra samt att få vara aktiva.

 Jag vet inte om barnen har fått någon kunskap då det gäller vattnets kretslopp men eftersom jag har låtit barnen få återberätta om vad vi tidigare har diskuterat vid varje träff, så har barnen fått en chans att komma ihåg fakta genom att repetera och återberätta för de barn som inte varit närvarande. Barnen vid mina träffar har inte varit så aktiva, förutom då de skulle måla ett valfritt motiv ur storboken. Om jag skulle utföra detta tema ytterligare en gång, så hade jag valt att under en längre tid sjunga vattensånger, vara utomhus och iaktta naturen och låta barnen vara mer aktiva dels genom skapande och utforskande om vatten. Jag skulle rikta in temat mer efter barnens intressen, vad de finner som roligt och intressant och låta temat få en annan riktning. Men eftersom jag nu hade ett förbestämt tema, så var förutsättningarna annorlunda. Jag tror också att hela avdelningens barn skulle kunna arbeta med samma tema, om alla pedagoger hade varit medverkande./ Åsa Svensson

Källor

Helldén, G.(2010). Vägar till naturvetenskapens värld: ämneskunskaper i didaktisk belysning. Stockholm: Liber.

Jerlang, E. (red.) (1996). Utvecklingspsykologiska teorier. Arlöv: Liber utbildning.

Knutsdotter Olofsson, B. (1987). Lek för livet. Stockholm: HLS förlag.

Pramling Samuelsson, I. & Asplund Carlsson, M. (2007). Det lekande lärande barnet i en utvecklingspeagogisk teori. Stockholm: Liber.

Tornberg, C. (1996). Regnbågen. Malmö: Gleerups.

Utbildningsdepartementet. (1998). Läroplan för förskolan Lpfö 98,rev 2010. Stockholm: Regeringskansliet.